Ett organiskt samhällsbygge

Roger Scruton skriver i sin bok “How to be a conservative” att konservatismen uppstår ur ett uppenbart faktum som alla mogna människor kan resonera sig fram till. Nämligen det att:  

•  Goda saker är svåra att skapa men väldigt enkla att förstöra.  

Ett beskrivande exempel är ett sällskap av goda vänner som sitter i ett utrymme och diskuterar med varandra. Sakta men säkert går man djupare och djupare in i samtalet för att sedan abrupt avbrytas av ett telefonsamtal eller att någon utomstående kommer in i rummet. På en sekund är det som att den bubblan man skapat av öppna diskussioner och gemenskap bryts och man vet att det som en gång var inte kommer vara lätt att återskapa.  

Ingen kunde ensam i rummet ha skapat stämningen eftersom de krävde relationer människor emellan, inte heller kunde man ha framtvingat den genom att en grupp okända personer fick som mål att skapa en fin gemenskap i rummet. Det skulle endast ha blivit någonting oäkta. 

På samma sätt som den goda stämningen bland sällskapet i rummet kom till dem som en gåva av deras gemensamma relation till varandra har alla vi människor som lever i samhället fått del av en rad gåvor som våra gemensamma relationer med varandra har frambringat.  

Fred, frihet, lag och ordning, hövlighet, äganderätt och tryggheten i att vara del av en familj. Alla dessa saker och många andra är saker vi gemensamt erhåller genom att samarbeta med andra och som vi inte kan uppnå av oss själva. På samma sätt som stämningen bland de goda vännerna sakta byggdes upp för att sedan försvinna i tomma intet kan också dessa gåvor enkelt förstöras. Utan att vi har något klart svar hur man ska få dem tillbaka. 

Inom politiken är det väldigt vanligt att man tänker i form av olika mål som man vill uppnå. ”Ett koldioxidneutralt Finland 2035” till exempel. Problemet med att ställa mål inom den politiska ideologin är att det förutsätter en onaturlig och oorganisk likriktning av samhället. Målet fastställs och sedan ska alla föras i den riktning med alla de gemensamma resurserna som samhället kan framställa för ändamålet. 

Skräckexempel från detta kunde vara Sovjetunionens femårsplaner, som i detalj lade ut vilka mål som skulle uppnås, vilka varor som skulle produceras osv. Detta innebar förstås att alla enskilda människors, familjers eller andra små sociala enheters mål krossades för att nå målet som blivit fastställt uppifrån.  

Konservatismens svar på dessa frågor har alltid varit att ett samhälle alltid ska byggas nerifrån. Det betyder att betrakta vårt samhälle som en levande organism som utvecklas i takt med förändrade omständigheter. Den minsta byggstenen i denna organism är den enskilda människan, som i sin tur är del i en familj, familjen bor i en kommun osv.  

Alla dessa relationer skapar tillsammans civilsamhället, som inte har ett gemensamt mål eller riktning utan i stället drivs av en känsla av tillhörighet, lojalitet och ömsesidig tillit.  

Vår familj har inga fastställda mål men relationerna familjemedlemmarna emellan skapar incitament för att uppoffra sig för varandra.  

Den fria marknaden uppstår där människor frivilligt samarbetar i förtröstan på att de andra aktörerna spelar med samma spelregler och att de kan uppnå större ekonomisk nytta genom att samarbeta.  

Våra lagar utvecklas för att i alla omständigheter skydda liv och egendom, baserat på en gemensam moralisk uppfattning. I regel en uppfattning av en transcendent verklighet som ger oss människor förmåga att skilja rätt från fel.  

Vi känner lojalitet till vårt land eftersom det är något som har skänkts oss från de som gått före och till vilka vi står i skuld till.  

Vi värnar även om våra framtida resurser för att de tillhör den kommande generationen, som är beroende av oss.  

Att styrka och bevara civilsamhällets organiska framväxt i i motsats till politiskt fastställda mål bör vara av högsta vikt om vi på sikt vill motverka att samhället går i en allt mera totalitär riktning. Där alla beslut på sikt går till EU och där fria associationer människor emellan på basis av nationell samhörighet och gemensamma angelägenheter krossas under ett fåtal människors politiska mål.