Sociala medier med identitetskris

Under årens lopp har informationskanalernas form förändrats. Tyngdpunkten har skiftats från dagstidningar, till tv-nyheter och senare till sociala medier. Att långt över 50 % av den information som vi mottar kommer via sociala medier har konsekvenser för oss som konsumenter. Tidigare tog det tid och resurser att få information om vad det var som hände runt omkring i världen. Idag så tar det fyra sekunder. 

Under de senaste åren har gråa orosmoln börjat dra ihop kring yttrandefriheten på våra mest använda sociala medier. Dessa nätverk är tydligen inte så fria som det var tänkt. Det har hänt sig otaliga gånger att inlägg blivit raderade och användare bannlysts från Facebook för att de delat skrivelser som tolkats som hattal eller hets mot folkgrupp – och därmed bryter mot sidans regler. Problemet som ligger nära till hands är att det finns ingen klar linje mellan vad som är hattal som bör förbjudas och vad som faller under yttrandefrihetens beskyddande paraply. Därmed har det fallit till sist på plattformens administratörer att bestämma ifall inlägget och informationen klassas som förbjudet hattal eller inte. Oftast är det inte ens så avancerat, utan det räcker med att några personer anmält ett inlägg som förolämpande eller sårande. Varefter inlägget raderas och användaren kan få förbud att överhuvudtaget publicerat något på plattformen framöver. 

Frågan om yttrandefriheten har lyfts på bordet igen efter att Elon Musk verkar slutligen lyckats med sitt förvärv av Twitters hela aktiestock. Kritikerna är rädda för att diskussionen på Twitter kommer framöver att bli ännu mer hätsk och att den med tiden leder till ökad polarisering och fler våldshandlingar. Till exempel Alex Jones kanal InfoWars har lyfts fram som en nedkvävd kraft som kommer att få dyka upp till ytan igen och orsaka död och elände.
InfoWars är alltså en kanal som för några år sedan blev raderad från Apple podcast, Facebook och Youtube inom ett och samma dygn. InfoWars hade miljoner följare på flera olika plattformar och nådde ut till en bred skara åhörare. Frontfiguren Alex Jones är nog definitivt av det märkligare slaget. Han kan lugnt beskrivas som intensiv, hätsk och aggressiv. Dessutom tror jag inte värst många finländare kan koppla till hans budskap. Det oaktat finns det argument för att bannlysningen var ett steg i fel riktning. 

Diskussionen har under en längre tid förts från endast två helt skilda läger. Den ena sidan hävdar att yttrandefriheten kan ej begränsa vad som får publiceras, inte ens på sociala medier. Det andra lägret hävdar det motsatta; privata bolag har fullständig rätt att själva bestämma och begränsa vad som skrivs och publiceras via deras plattform. Varkendera av dessa synsätt är helt korrekt. För att öppna upp det hela lite till så behöver vi känna till under vilka förhållanden som t.ex. InfoWars och flera andra kanaler blev blockerade. 

Facebook, Apple och Youtube faller direkt eller indirekt under lagstiftningen i USA. Det var också där som InfoWars blev blockerad. Lagen som borde tillämpas heter communications decency act. Fritt översatt: Lagen om anständig kommunikation. Kortfattat handlar det om ansvar och ansvarsfrihet. Som exempel kan vi ta en hypotetisk bok som en författare skriver. När texten är klar så skickas den för granskning. Under granskningen vill utgivaren gå noggrant igenom vad som skrivs i boken för att utgivaren ansvarar i sista hand för texten. Till skillnad från kommunikationsnätverk vars uppgift helt enkelt är att föra information vidare. Här kan vi ta Whatsapp som exempel. Facebook som äger Whatsapp kan absolut inte ställas till rätta för något falskt som skrivs och delas på Whatsapp. Utan allt är upp till mottagaren att granska. Sammanfattningsvis kan man dra utgivaren av en bok till rätta för falskheter som publiceras i boken, däremot kan ingen stämma Whatsapp eller telekommunikatören för falsk information som sprids via deras kanaler. 

Att skilja på utgivare och informationskanal bestämdes 1996 i samband med att communications decency act sektion 230 utformades för olika webbplattformar. Det var då en tydlig önskan och nästintill ett krav för dessa plattformar att betraktas som informationskanaler för att ha en möjlighet att bli vidsträckta globala nätverk. Nu har ändå Facebook och flera andra sociala medier börjat välja det bästa från deras perspektiv av två regelverk. De har börjat begränsa och blockera vissa kanaler som om de hade ett ansvar över det som skrivs. Men ändå finns det ingen möjlighet att betrakta plattformarna som utgivare och hålla dem till rätta för allt som publiceras. Alla förstår att antalet rättegångar som dessa sociala medier skulle ställas inför vore något som ingen plattform skulle klara av, inte ens Facebook.

Vi kan därför påstå att våra sociala medier ligger mitt i en identitetskris. Hur borde de betrakta sig själva? Vad som händer redan nu, är att liknande totala blockeringar som av exemplet InfoWars, försöker man till all mån undvika. Istället skapas algoritmer som stryper vissa kanaler och deras utgivande av inlägg. På så sätt begås inget brott men man hindrar att informationen kommer lika fram till alla. Det om något är en risk för för en jämlik och fungerande demokrati.