Ett mer balanserat perspektiv på rättigheter och skyldigheter

Den västra hemisfären har allt sedan 1960-talet präglats av starka rörelser för samhälleliga rättigheter. Tack vare detta har det skett obestridliga, positiva förändringar i samhällets olika fragment. Samtidigt tycks slantens andra sidan ha glömts bort i den offentliga diskursen, dvs., skyldigheterna. Med ökad makt kommer ökat ansvar och ju mer rättigheter som delgivits en, desto större skyldighet har man att inte missbruka dem. Varför är det viktigt att tala om skyldigheter, eftersom allt som vi gör individuellt och kollektivt påverkar oss och andra och därmed samhället som helhet.

Rättigheter och skyldigheter, som finns i formen av lagar och föreskrifter, stiftas av riksdagen och däri finns reglerna, förutsättningarna och gränserna för hur samhället och dess invånare kan agera och växelverka med varann. Finlands grundlag 11.6.1999/731 konstaterar de grundläggande rättigheterna och skyldigheterna som gäller. Det är viktigt för varje medborgare att känna till vad som stipuleras eftersom det är medborgarnas skyldighet att göra informerade beslut i politiska val. 

Det finns en skillnad mellan att vara oinformerad och felinformerad. Därför är det viktigt att gå till ursprungskällan och ta ansvar över sin egen vetskap.

I grundlagens andra kapitel finns det listat ett antal rättigheter som varje finsk medborgare åtnjuter. Å andra sidan innehåller grundlagen också de plikter vi som medborgare har. Dessa är bland annat skyldigheten att följa lagen, läroplikten, tjänstgöringsplikten och så vidare. Tänk dig ifall individer i samhället inte tog i akt och brydde sig om sina skyldigheter och vad det skulle leda till. Vi kan alla fråga oss själva vilket ansvar vi borde anamma idag för att förbättra omständigheterna i vår omedelbara närhet. 

Omständigheter blir inte bättre av sig själva, det kräver medvetna insatser.

Dilemmat med en ensidig betoning på rättigheter är att rättigheter inte ger vägledning för hur vi skall leva våra liv och bygga ett samhälle utan ger oss ett ramverk för vad som är tillåtet och möjligtvis vad vi vill uppmuntra till. Skyldigheter, vilket kan liknas med ansvar, ger oss ett syfte att förverkliga. Rent tekniskt sett innebär mina rättigheter ett ansvar för andra medborgare i samhället och vice versa. Vi har exempelvis rätt till yttrandefrihet och religionsfrihet (Grundlagen 2:11-12 §) vilket innebär att någon annan inte får dämpa mina yttranden eller hindra mig från att utöva min tro. Västerländska demokratier bygger alltså på en ömsesidig skyldighet att respektera varandras rättigheter och uppfylla sina skyldigheter och detta gäller oberoende om man är utav samma åsikt om saken eller inte. 

Varför tar jag upp allt detta, jo, eftersom för att ett samhälle (som är en komplex entitet) skall fungera, måste var och en inse att vi också har skyldigheter som vi bör ta på allvar. Lik det som Edmund Burke skrev i sitt brev “Letters on a Regicide Peace” i slutet av 1700-talet där han konstaterar följande; det är inte tänkbart att en människa kan eftersträva märkbara handlingar utan att inse att det har en inverkan på andra och därmed också en form av ansvar för dessa handlingar. 

Konservativ ideologi förkunnar därför principen om individuellt ansvar som en vägledande princip, eftersom man anser att ett starkt samhälle bygger på individer som kan stå på sina egna fötter och ta ansvar för sina handlingar. För hur skall du kunna ta hand om andra ifall du inte kan ta hand om dig själv? Därmed är konservativ ideologi altruistisk, utåtriktad och pragmatisk oberoende vad konventionella, moderna uppfattningar må påstå.

Finlands grundlag 11.6.1999/731

“Letters on a Regicide Peace,” Works, V, 216.

Lämna ett svar